Gästkrönikör: Åsa Moberg
Mediciner borde vara det område som läkare är experter på, vad har de annars all sin utbildning till?
Det tog mig ungefär tio år som anhörig i psykiatrin att inse att den uppfattningen är ett ödesdigert missförstånd. Patienter och intresserade anhöriga vet mer. De vet på ett personligt plan.
Man lär sig den hårda vägen: patienten genom att uppleva biverkningarna, de anhöriga genom att iaktta. Skakningar, kräkningar, dimsyn, törst, viktuppgång; ofta undrar man om inte medicinen orsakar lika svåra plågor som den åkomma den skulle bota.
Hålla sig väl med doktorn
Det svåra är att hitta något sätt att överföra sådan kunskap till läkaren, utan att såra hans eller hennes självkänsla. En anhörigs viktigaste uppgift är att hålla sig väl med doktorn. Konflikter där doktorns prestige tar skada går i sista hand ut över patienten. Till ”de ohörda” hör både patienterna och deras anhöriga. Utifrån sett ter sig vården som en organisation för tillgodoseende av personalens behov, såväl ifråga om prestige, arbetstider, kafferaster som semestrar.
Patienten blir en besvärlig detalj i ett organisationsschema. Det ska gå lätt att mäta vad som gjorts för dem. Piller är då det enklaste, i synnerhet när man utgår från att patienterna tar det som doktorn skriver ut. Det gör de sällan. De gör inte som doktorn sa. Ibland för att de inte hade råd, ibland för att de inte tålde medicinen.
Gå upp i vikt
Att gå upp i vikt, tappa lusten för sex eller få så allvarliga tandskador att tänderna måste bytas mot protes är vanliga upplevelser för psykiskt sjuka människor. Depression är en vanlig biverkning av mediciner för kroppsliga åkommor. Läkare frågar sällan efter vad som händer med utskrivna mediciner. Ger man den till grannen, lägger den i soporna, spolar är lika effektivt, med mindre biverkningar.
Kostnaden för antidepressiv medicin i Sverige var år 2002 uppe i 1,6 miljarder kronor. Högst på listan över Astras säljsuccéer ligger den antidepressiva medicinen Zoloft.
Det finns tyvärr inga märkesnamn på olika sorters samtal. Inget multinationellt företag säljer det som plågade människor bäst behöver: mänsklig kontakt.
Läkemedelsindustrin
I dagens kapitalistiska marknadssystem kommer därför aldrig någon annan röst att bli lika stark som läkemedelsindustrins. Så länge ingen startar Aktiebolaget Samtalet, med samma marknadsföringsresurser som läkemedelsföretagen, kommer andra behandlingsformer än mediciner inte att kunna hävda sig.
Författaren och journalisten Åsa Moberg arbetar för närvarande med en bok om anhöriga till psykiskt sjuka. I raden av tidigare böcker har hon bl.a. skrivit Adams bok, tillsammans med Adam
Åsa Mobergs reflektioner om patienter och anhörigas erfarenheter i psykiatrin är både tankeväckande och djupt oroande. Hon lyfter fram en viktig aspekt av vården – den personliga erfarenheten av medicinering och dess biverkningar, vilken ofta kan skilja sig markant från läkarnas teoretiska kunskaper. Det är en påminnelse om vikten av att ta patienternas och deras anhörigas upplevelser på allvar i vården.
Det är särskilt oroande att läsa om den svåra balansgången för anhöriga när det gäller att kommunicera med läkare. Att de måste vara försiktiga för att inte skada läkarens självkänsla, i fruktan för att det ska gå ut över patienten, är ett tecken på en djupt rotad obalans i maktförhållandena inom vården.